S o u n d I s T h e W o r d

Äntligen! Tolv dagars arbete är över och det är helg, ledig helg, och inga planer.... Underbart! Imorgon ska jag sova så länge jag bara kan (till tio minst.... :S). Ta mig upp sakta sakta och sen, kanske, skapa mig lite planer för dagen. Känns riktigt, förbannat underbart just nu!!! Jag vet inte riktigt om det där med 8-5 e nåt för mig ändå. Rutin, kontinuitet och regelbundenhet känns mest bara trist och oinspirerande. Och det är det jag känner mig mest hela tiden, tråkig och oinspirerad. Kan bero på att jag jobbar med att sälja ruttna och svindyra försäkringar, något som jag brinner absolut nada inför. Ärligt talat så längtar jag mest efter att få börja skolan igen. Efter att få göra något vettigt med min tid istället för att bara fördriva den.... Den här sommaren är ju ändå inget att ha...

Och nu vill jag sova, men det är några överspeedade barn som leker jage, typ, utanför mitt sovrumsfönster, och de är jävligt högljudda. Så istället försöker jag överrösta dem med Sias vackra skiva Colour The Small One, och funderar över om det inte är värt att flytta en liten bit utanför centrum istället.

det må vara sagt förr, men det måste ändå konstateras, att det var en ovanligt regnig sommar...



Blind Melon - No Rain

dagen började med storslagna idéer om att åka och handla och sedan spendera resten dagen i köket för att komponera diverse kulinariska upplevelser. Men vi sket i det. Gick och hämtade våra nyfixade cyklar och tog sen en tur till Linné istället. Insåg hur mycket jag hade saknat min cykel. Kände mig fri och lycklig. Svängde förbi för lite span på min nya skola och stannade sen för en bruch på Egg & Milk medan regnet öste ner som värst. Sen så blev allt skit. När vi kom ut och skulle cykla vidare såg jag att framdäcket hade fått punka IGEN. Blev arg och ledsen och kunde verkligen inte förstå hur cykelkungen kunde ta 822 spänn för att laga min cykel för att hålla i knappt två timmar. Deppade ihop och vandrade sakta hem till tröst i soffan med te, bok och ben & jerrys. Jag somnade en stund i soffan och sen var det dags för middag. Efter middag gick vi en promenad i mina barndomskvarter och jag berättade fina historier för M om när jag och min barndomsvän J kastade plastleksaker på bilar, pekade på gullregnsträdet där vi satt när J visade sin snopp för mig och tittade även på sandlådan där vi en gång bestämde oss för att vi skulle gifta oss i kyrkan när vi blev stora. Och så fick vi lite perspektiv på livet och pratade lite mer om viktiga saker.

ikväll hyllar vi pete townshed och the who genom att lyssna på behind blue eyes hela kvällen...