Dagar att älska och hata
I morse stod jag i hallen och sa till Mikkel:
– Undra var jag kommer att hamna i dag?
– Vad häftigt att ha ett sånt jobb, sa han
– Jo, men ibland orkar man bara liksom inte, sa jag.
Tre timmar senare befinner jag mig inne i en operationssal (typ) på Sahlgrenska och observerar en hjärtbiopsi...
Man vet aldrig var man hamnar... Och det är fantastiskt när man får möta människor som är så fina och starka och som har varit med om så mycket och kommit till livsinsikt.
Dagar som de älskar jag mitt jobb.
På väg tillbaka till redaktionen tänker jag på hur fantastiskt bra reportaget kunde bli. Om jag bara hade tid...
Efter en timmas obetald övertid har jag åstadkommit ett helt okej resultat. Men tänker att det hade kunnat bli så bra.
Dagar som de hatar jag mitt jobb.
ensam
Jag är helt ensam på redaktionen. Fatta vad läskigt!!! Tänk om det händer nåt liksom. Jag har ju världens jäkla ansvar. Händer det nåt i Halland nu är det på mitt - och mitt allena - ansvar att meddela allänheten.
Hur ska det gå???
Tycker förresten att man inte får gå in och läsa här utan att ge ett avtryck. Så det så...
Jag känner mig så eeeeeensaaaaaaam!!!!!!!!!!!!!!!!!
=)
Hur ska det gå???
Tycker förresten att man inte får gå in och läsa här utan att ge ett avtryck. Så det så...
Jag känner mig så eeeeeensaaaaaaam!!!!!!!!!!!!!!!!!
=)
lagt sig
nu har paniken lagt sig... det ordnade sig okej ändå... nu får jag bara härda ut en helg till. ska berätta vad det handlar om - eftersom ni är så förbannat nyfikna - men först... ska jag lägga mig och sova.
Ikväll... TIMO!
gaaah
nu ska jag upp o jobba.... det e ju helt galet... hur ska det här gå egentligen????
live on air
is that jolly good?
hey people!
Musik gör mig glad! Som den här låten till exempel:
Det var ett tag sen jag lyssnade på den, men så hittade jag den just och blev GLAD! Så nu sitter jag här o diggar på min pilatesboll!
I dag har jag haft en riktigt jobbig dag. Senaste statistiken säger oss att den vanligaste inflyttaren till Hallands län är en ETTÅRING. Alltså...
- Vi behöver en ettåring att illustrera statistiken med! Sofia! Du kan väl hitta en ettåring! .......
- Okej, var fan hittar man en ettåring???
- Jo! Ring runt till länets alla förskolor!!! ....
- Det finns inga jävla nyinflyttade barn på förskolorna i det här länet, statistiken ljuger!
- Okej, men, testa med barnavårdscentralerna då!
- Okej!!!!! ....
- Jaa! Jag har hittat en ettåring. Hans mamma ställer upp på en intervju imorgon kl 11.
- Helvete! Mamman ställer inte upp på intervju längre, hon är för jävla blyg... Tönt!
- Jamen, har du ringt till barnavårdscentralerna i Falkenberg också? Gör det!
- Okej!!!! ...
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHH!
"För att bli en bra granskande journalist bör du ha betongrumpa och stålöra...." NO KIDDING!
Nu var det här kanske inte undersökande journalisk direkt, för då hade man ju kanske aningens mer tyckt att det var värt det. Dagen slutade iaf med att jag KANSKE kan intervjua en familj som flyttade hit 2006 och som hade en ettåring då... Don't we just love it... :)
Hur har ni det på era jobb/praktikplatser/lektioner????
sommarjobb
okej, såhär är läget:
jag vill verkligen leka journalist i sommar. det e ju så kul. kommer att sakna det annars...
annars, valborg? ångest. vill ha jättekul, eller så skiter jag i det. vet inte vilket det blir. annars hade det ju inte inneburit ångest.
idag hade jag lars winnerbäck-premiär på ipoden för i (v)år. blir alltid så melankolisk och fundersam när jag lyssnar på honom. lite känslan av att jag ska minsann visa dem och shit, vad håller jag på med egentligen och jag borde kanske egentligen vara någon helt annanstans i världen/livet. det är konstigt med den där "rock/pop/indie-imagen" att man liksom vill vara lite deppig ibland, och känna att det inte finns någon i hela världen som förstår mig...
jättesvårt att välja en favorit, men här är en:
varning för ras.../
- har fått sommarjobb på if
- har blivit uppmanad att skicka in skriftlig ansökan till: hjo tidning, mariestads-tidningen samt bohusläningen.
- har bedyrat att jag är en fena på både fotografering, redigering och att skriva. såklart. vad annars?
- har börjat fundera på om man kan hyra ett rum hos en söt tant vid vättern nåra veckor i sommar
jag vill verkligen leka journalist i sommar. det e ju så kul. kommer att sakna det annars...
annars, valborg? ångest. vill ha jättekul, eller så skiter jag i det. vet inte vilket det blir. annars hade det ju inte inneburit ångest.
idag hade jag lars winnerbäck-premiär på ipoden för i (v)år. blir alltid så melankolisk och fundersam när jag lyssnar på honom. lite känslan av att jag ska minsann visa dem och shit, vad håller jag på med egentligen och jag borde kanske egentligen vara någon helt annanstans i världen/livet. det är konstigt med den där "rock/pop/indie-imagen" att man liksom vill vara lite deppig ibland, och känna att det inte finns någon i hela världen som förstår mig...
jättesvårt att välja en favorit, men här är en:
varning för ras.../
dum
jag är arg på mig själv. nu sitter halva klassen inne med sommarvikariat på en tidning någonstans i sverige. och jag som inte ens trodde det var lönt att söka. gjorde ett halvhjärtat försök med att sikta på storpojkarna, gp, gt, aftonbladet, men där gick tydligen gränsen.
inte fan vill jag jobba för nåt surt försäkringsbolag eller nån himla sport- eller kaffebutik medan alla andra får ovärderlig arbetslivserfarenhet som journalister. inte så att jag inte unnar mina kära klasskompisar de jobb de har fått, de förtjänar dem verkligen, men nu känner jag mig dum dum dum...
DÄRFÖR, tänker jag banne mig göra en ordentlig insats imorgon. Ringa runt till alla redaktioner inom pendlingsavstånd och fråga om de åtminstone har nån lucka till mig.
Det här var ett wake-up call jag verkligen behövde.
Att jag ena natten drömde att jag fick sommarvik på GP och andra natten att jag inte fick jobb på Stadium måste ju betyda någonting.
Tidningsjobb NU... snälla....
inte fan vill jag jobba för nåt surt försäkringsbolag eller nån himla sport- eller kaffebutik medan alla andra får ovärderlig arbetslivserfarenhet som journalister. inte så att jag inte unnar mina kära klasskompisar de jobb de har fått, de förtjänar dem verkligen, men nu känner jag mig dum dum dum...
DÄRFÖR, tänker jag banne mig göra en ordentlig insats imorgon. Ringa runt till alla redaktioner inom pendlingsavstånd och fråga om de åtminstone har nån lucka till mig.
Det här var ett wake-up call jag verkligen behövde.
Att jag ena natten drömde att jag fick sommarvik på GP och andra natten att jag inte fick jobb på Stadium måste ju betyda någonting.
Tidningsjobb NU... snälla....