Hallelujah!
Amanda Jensen. Så jävla fantastiskt bra! Det var fanimej längesedan jag såg ett så bra liveframträdande. Frågan är dock om vi vill ha henne som vinnare, eller bara som vår alldeles egen Amanda...!!??? Jag vill iaf ha henne i Globen. Så idag gjorde jag och Mikkel vårt premiärröstande. Jag ringde på Amanda och Mikkel på Marie. Andreas måste BORT! Så nu vet ni det kära bloggläsare.
Jag tänkte bjuda på lite musikaliska godingar även i ljud- och bildformat (men jag skippar Amanda eftersom hennes senaste alster inte finns på youtube än). Så varsågoda, it's Friday Night:
framtid
det börjar med en riktigt mysig jul. En halvmeter snö, fem minusgrader och en frusen älv. Jag och mamma står huttrande på balkongen och tittar ut mot Älvsborgsbron och är båda hemskt nöjda med att jag och Mikkel har fått en resa till Indien av henne i julklapp.
Sedan är det nyår. Vi är i Malmö hos Fritten och har den bästa nyårsaftonen någonsin. Alla mår bäst och vi lovar att från och med nu kommer allt att vara underbart.
En vecka senare fyller jag 26 och jag och Mikkel flyr undan allt och alla och har helt enkelt en riktigt underbar dag tillsammans bara han och jag på okänd ort.
Sen börjar praktiken och jag kommer helt enkelt att trivas hur bra som helt. Jag kommer dessutom att göra minst ett riktigt riktigt bra knäck som kommer höras över hela landet. Det viskas lite i korridorerna om att det kan bli tal om stora journalistpriset, men det var visst bara lite spekulationer.
När sommaren börjar närma mig blir jag erbjuden sommarvik men måste tyvärr tacka nej eftersom jag redan blivit erbjuden att ha mitt eget radioprogram på P3 i Göteborg över sommaren när de ordinarie programmen går på semester. Programmets titel lyder nåt i stil med, semester med Sofia, och handlar i princip om att testa olika semesternöjen och utvärdera dem. Eftersom sommaren 2008 passar på att ta en rejäl revansch på sommaren 2007 sänder vi allt som oftast från keypoints som Smithska udden, Näset, Delsjön samt diverse olika uteserveringar för att alltid kunna serva våra lyssnare med den senaste temperaturen på såväl havet som ölen. Eventuellt kan det även bli fråga om en sväng neråt Medelhavet för en temperaturcheck av pina coladan.
När sedan hösten börjar närma sig blir jag lovad att få återkomma med helgspecial med Sofia när jag har tid över. Annars fortsätter jag med sista terminen på journalistprogrammet och någon gång i slutet av oktober får vi den överraskande utmärkelsen bästa journalistklass någonsin. Priset blir ett stipendie på 20 000 kr till var och en i klassen att använda till sitt examensjobb. Jag beslutar mig för att bege mig till varmare breddgrader för att hitta inspiration till inledningen på min blivande journalistiska bestseller om ett än så länge okänt ämne.
Det är januari 2009 och examensdags. Trots all oro genom åren visar det sig att jag faktiskt är nyutexaminerad journalist och den enda som lyckats knipa åt sig en fast anställning på Sveriges Radio på tiotals år.
Success!
if it's a comeback, it's a pretty good comeback!
Hidden Cameras - Death of a tune
framgång
till sist. Utan att ta ut något i förskott så vill jag ändå påstå för mig själv att jag äntligen har lyckats med något. Efter att i flera veckors tid pendlat mellan självförtroende och känslan av att vara grym till att ligga och kravla bland dammråttorna i hörnet längst in under soffan känns det här som ett stort framsteg. Nästan i stil med att ha presterat något. Ja, jag snackar naturligtvis om praktiken. Nej, jag har fortfarande inte knipit någon plats men nu är jag nog så nära man bara kan vara utan att ha fått ett ja och ett välkommen. Och det kanske viktigaste av allt är att det känns bra. Men jag har verkligen med all rätt varit besviken över praktikansökningsresultatet. Jag är alltid näst bäst. Och med det menar jag inte att jag alltid kommer tvåa, utan att jag i princip nästan alltid får det jag vill ha, men alltid efter en omväg. Och det känns så jävla surt när jag nu verkligen verkligen kände att jag förtjänade att få vara bäst, med en gång! Fast ja, såklart alltid utifrån mig och mitt och inte i förhållande till andra, förtjänandet alltså. Ja, jag förtjänade att få den där platsen jag ville ha mest av allt. För om man tittar på mitt liv så var det faktiskt dags nu. Men jag tror ändå att det där är livets lilla sätt att jävlas med en sån som mig. Jag ska tydligen inte ha det så jävla lätt för mig och jag får fan inget gratis eftersom jag orkar kämpa för det. Och fair enough jag får väl köpa den då, för jag blir väl en bättre människa av det. Människor som har det för lätt för sig och får saker gratis blir lata. Och nu kan man ju såklart inte låta bli och tänka att inte fan Sofia är det synd om dig, och ojojoj vad hårt du fick kämpa för att få den där tjusiga lägenheten mitt i stan och stackars stackars som har haft en så hård och orättvis barndom och så vidare. Och ja, tänk så om ni vill, eller så väljer ni att förstå vad jag vill säga istället. Man utgår alltid ifrån sig själv när det gäller sånt här. Vi ska alla bli så bra människor vi bara kan. Den som orkar får dra ett tyngre lass. Och nu lät detta jävligt kristet men låt gå för det. För det är den enda sättet jag kan förklara det på. För du får gärna gå till fängelset utan att passera gå, men om du vill åt nåt bra, ja då e det omvägen som gäller, men du får trots allt 4000 spänn på vägen.
I call this the comeback!