sånt här gör mig arg
http://www.newsdesk.se/pressroom/lakemedelsformansnamnden__lfn/pressrelease/view/p-ringen-nuvaring-faar-inte-subvention-195569
i say it's done!
Nu tror jag att essän är klar. Jag hoppas att jag gör mig förstådd.
Har varit en sväng på bokmässan. Var kanske lite för trött för det egentligen men jag ville inte missa den ändå. Köpte två böcker. "Byt namn! och andra sätt att lyckas som journalist" och en variant av Bibeln - kanske ett trötthetsköp. Såg inga kändisar.
Nu tar jag söndag på riktigt. Imorgon ska jag jobba...
word!
Hallåååå! Tycker jag förtjänar lite uppmärksamhet nu när jag ha gjort återinträde i bloggosfären. Säg nåt. Snälla. Känner mig så ensam annars.
Jag är lite bakis och ska återigen försöka få ordning på den där essän. Börjar bli lite less nu. Det känns som att det är tillfälle att börja om från början på ett blankt blad, men jag pallar fan inte det. Jag har så många tankar om ämnet men det börjar bli lite för många och för svårt att få ihop dem. Men det kanske var okej. I dunno.
can't let it go
Bapabaaa! Har varit på Håkan. Och kunde inte släppa klasstänket. Mitt i allt tror jag att jag kom på en slutsats, eller iaf en avslutande reflektion. Kan inte bestämma mig om jag tycker om att stå och fundera på såna saker (skolgrejer) när jag egentligen har tagit ledigt eller om jag faktiskt gillar att ämnet intresserar mig så mycket att jag inte kan låta bli att tänka på det. Tror det är någon slags kombination. För just nu e jag egentligen så trött att jag bara vill sjunka ner i soffan o kolla på tv istället för att sitta här och formulera tankarna innan de försvinner. Men samtidigt älskar jag att journalistiken hela tiden utmanar mig med nya tankar.
För att säga något om Håkan-spelningen också så tycker jag att WOW-spelningen var grymt mycket bättre än den ikväll. Alldeles för många viktiga låtar saknades och dåligt tempo i för långa perioder. Jag älskar Håkans lugna låtar; Kärlek är ett brev skickat tusen gånger är en otroligt vacker låt. Men att göra lugna varianter av för många tempolåtar blir inte bra. Och det var för många och långa mellansnack.
Dessutom kan folk fan inte uppföra sig. Så och snacka skithögt under en lugn låt så man inte ens hör e fan inte okej. Och heller inte att klaga på låtar. Gillar man inte musiken pyser man eller så kniper man. Punkt.
Stor sannolikhet finns att detta har att göra med ålder och alkoholintag. Var yngre eller var full, som vi konstaterade. Då bryr man sig inte.
Jaja... nu ska jag däcka i soffan!
Adios.
messenger bag
Nu har jag härmat Isa... Jag har typ inga kläder som passar till den här väskan, men jag kunde inte låta bli eftersom den e så jävla snygg.
(och ja, det var precis den här typen av djupa, analyserade inlägg jag tänkte producera nu när bloggen är vit...)
classy, is it?
Jag skriver essä om klass. Och gör upp med mig själv. Alltid lika upplyftande att inse sin egen trångsynthet. Jag har kämpat i många år för att hävda att mina föräldrar och deras ekonomi inte har något med mig att göra. Bullshit! Bull bull bull!
Ska inte lägga ut mer av mina tankar om det här eftersom jag redan skriver om det i min essä.
Nu ska jag och träffa en blivande Hantel!
soundistheword har blivit vit
jag har tänkt och känt det i några dagar. att det är dags för bloggen att bli vit. grått känns inte längre som mitt tema i livet. det jag känner för att blogga om nuförtiden går helt enkelt inte i gråskala. kanske är det därför jag har legat i lä när det gäller inlägg. men jag känner det på nåt sätt, the blogg is back och vitt är det nya grått.
så för er som läser bloggen i rss-format, för er är det dags att klicka på soundistheword.blogg.se och skåda bloggens nya skrud.
snart kommer nya spännande tankar här.
tills dess...
Kolla på Wall-E
och lyssna på Glasvegas